Från pilotprojekt mot industriell produktion av återvunnen plast

Nyhet 23.7.2020 kl. 9.07
Konstruktionsavfall. © Yrkeshögskolan Karelia

Vid yrkeshögskolan Karelia undersöker man om det skulle vara lönsamt att bygga en anläggning i industriell skala i Norra Karelen, där man skulle hantera plast från byggarbetsplatser och jordbruk i området. Detta tema har studerats i flera examensarbeten. Utredningen är en del av Circwastes delprojekt i Norra Karelen. 

Återvinning av plast är miljövänligare än förbränning 

I ett examensarbete knutet till projektet jämfördes livscykeleffekterna av förbränning respektive återvinning av plastavfall från byggarbetsplatser. Genom att bränna plasten kan man minska utsläppen från tillverkningen med omkring 0,6–0,7 t CO2-eq/t. Det innebär att man genom att bränna ett ton källsorterad plast från en byggarbetsplats kan undvika omkring 25 procent av koldioxidavtrycket under plastens livscykel. 

Genom att återvinna plasten undviker man koldioxidutsläpp på omkring 1,2–1,4 t CO2-eq/t. Återvinning minskar koldioxidavtrycket under plastens livscykel med ungefär 50 procent. Utifrån detta verkar det som att återvinning av plast ur miljösynpunkt är ett klart bättre alternativ än förbränning. 

I samma undersökning utreddes också hur stora mängder av olika plastkvaliteter som uppstod på en byggarbetsplats. Resultaten visar att största delen av det plastavfall som uppstår på en byggarbetsplats är förpacknings- och skyddsplast samt plastfilm, det vill säga PE-LD. Största delen av detta plastavfall såg ganska rent ut, men en del var förorenat av damm från byggarbetsplatsen eller andra orenheter. 

Kostnadseffektiv insamling av plast från jordbruk 

Vid yrkeshögskolan Karelia har man också utrett kostnaderna för insamling och transport av plastavfall från jordbruket, samt övervägt hur verksamhetens kostnadseffektivitet kan förbättras i Norra Karelen. Det finländska jordbruket genererar årligen omkring 21 miljoner ton avfall, varav ungefär 12 000 ton är plastavfall. En betydande andel av plastavfallet är balplast, som utgör ungefär hälften av allt plastavfall. Avfall från jordbruket omfattas dock inte av den kommunala avfallshanteringen, och det är därför jordbrukarna själva som ansvarar för hanteringen av plastavfallet. 

”Det finns inga permanenta lösningar för insamling av plast från jordbruket, och kostnaderna för insamlingen har i stort sett inte utretts i Finland tidigare”, berättar projektchef Simo Paukkunen från yrkeshögskolan Karelia. Hösten 2019 inledde MTK och Itä-Suomen murskauskeskus en insamling av plastavfall från jordbruket, men Paukkunenn har inte ännu några uppgifter om verksamhetens omfattning. 

Enligt de modeller som utarbetats är insamling från gårdarna vart tredje år det alternativ som skulle bli förmånligast för jordbrukarna och effektivast för transportföretagen. ”I tidigare undersökningar har man utrett jordbrukarnas smärttröskel i fråga om priset för insamling av plast, och den insamling vart tredje år som nu studerats hamnar i denna prisklass”, berättar Paukkunen. 

Om man endast räknar med plast från jordbruket blir mängden så liten att verksamhet i industriell skala inte är lönsam. Det finns dock möjlighet att hitta potential, om man i materialströmmarna utöver plast från jordbruket även använder plastfilm från byggavfall. Den ekonomiska konkurrenskraften hos produkter som framställts av plasten har inte tagits med i undersökningen, eftersom återvunnen plast inte lämpar sig för exempelvis livsmedelsförpackningar. 

Unik kompositplast av avfallsmaterial 

Inom Circwaste-delprojektet i Södra Karelen utreds också möjligheterna för användning av plastavfall från byggarbetsplatser i pilotskala. På hanteringscentralen i Kukkurinmäki i Villmanstrand har man inrättat en pilotlinje för tillverkning av kompositmaterial av byggavfall. Produktutvecklingen sker som ett samarbete mellan LUT-universitetet och Wimao Oy. 

”Materialströmmarna från avfall har varierande sammansättning, vilket medför vissa utmaningar när det gäller tillverkning av produkter”, berättar forskardoktor Sami Matthews från LUT-universitetet. 

Inom LUT:s delprojekt utreds också vilka bearbetningsmetoder och arbetsprocesser som lämpar sig bäst för tillverkning av produkter av återvunnen fiberkomposit. I LUT:S studie utreds formpressning som alternativ till formsprutning, eftersom träfibrer medför utmaningar i traditionell formsprutning. Träfibrer tål inte höga temperaturer eller tryck, och förhållandena i processen måste därför vara optimala. 

Tekniska tester tyder också på att kompositmaterialet vad de tekniska egenskaperna beträffar har de egenskaper som krävs för produktion i industriell skala. Materialets snittyta är högklassig och smulas inte. 

LUT:s undersökning är unik i världen. ”Enligt vår uppfattning finns det för närvarande ingen annan som studerar efterbearbetning av trä- och plastkomposit”, berättar Matthews. Framöver ska även återvinningsmaterialets mekaniska hållbarhet och eventuella risker utredas innan massproduktion kan inledas. 

Läs mer


  • Skriv ut sidan